Jag hatar dig,
Fцr att du fцrpassat denna orkan
Denna vеldsamma orkan som
Stдndigt rasar I mitt inre,
Till en motbjudande, pulserande,
Slemmig grе klump innanfцr mitt skallben
Uppdelad I mikroskopiska fragment
Och innesluten I smе rдnnilar av
Substanser

Dessa intensiva kдnslor,
Vare sig de дr av hat eller av
Kдrlek, дr trots allt den enda
Mening jag tycker mig se I livet

Antingen utgцrs ett vдsen av kall
Livlцs betong, eller av en vеldsamt
Bubblande och sprakande gryta
Av vitglцdgade kдnslostormar

Idag uppfylls jag av just det