Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra röd som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I sommarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot
Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkrets sköte
Fornfäders sång i djupet lät
I minnet fann jag då
En sång jag aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från mina bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr
Vid morgonstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vita ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot
Vid solnedgång jag skådade på marken kall
Snöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot
