En eld över vinterns himmel
Drakens svans en bister glöd
Så fallit, bränt
Korsat nordens skyar
Förintelsens vak
Förkolnad mark
Där den red
Den brände fä, den brände träd
Brända lik och förkolnat kött
Svart ligger jordar
Rykande, döda
Människans gårdar
Den spy sin tjära
Eld, frätande galla
Krälar sig runt i dråpets lusta
En natt då riken falla
Ve draken, ormars orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken
Ur vinters kyla då draken gled
Det mindes man i släkters led
Den dök i jorden, begravd där ner
I stålets sjö, den allt nu ser
Då den dök, slukades av jordens andar
En gåva av stål ur sjön då steg
Ve draken, ormars orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken
