Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan do inte höra
Do ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
”Tala nu allvar” ber do bestämt
”Du skrattar visor och sjunger skämt
Do kan men vill inte göra
En sång om lyckan den sköra”
Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna I några dar
Men när do vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
Och do blir bitter som galla
Så faller daggen för utan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin, do ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
När den dig smeka som natten
Och den är stilla som vatten
Stig upp you're sängen Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och do får kvar en tom flaska
Och bittra tårar och aska
